Kärnvärdestext

Varför de läkepedagogiska och socialterapeutiska kärnvärdena byter skepnad
Många har upplevt att det finns ett behov att modernisera våra kärnvärden, förenkla vissa
moment och göra texten mera tillgänglig för att komma närmare dagens språkbruk. Ett
exempel bland flera, är att ersätta termen ”funktionshinder” med ”funktionsnedsättning”
vilket idag är den korrekta benämningen.
”Tålamod” såsom det stod i kärnvärdet ”med det individuella”, är också ett begrepp som inte
känns helt adekvat i sammanhanget. Tålamod beskriver snarare en nödvändig praktisk
pedagogisk kvalité hos läkepedagogen eller socialterapeuten vid utförandet av sitt arbete, än
en dygd i sig. Tålamod kan man visserligen behöva i det praktiska arbetet, det känner vi till av
erfarenhet, men ordet ”Lyhördhet” är mera passande med tanke på det vi eftersträvar att
beskriva med kärnvärdet. ”Lyhördhet” ska man däremot definitivt besitta om man
överhuvudtaget vill möta den andre, och i synnerhet, bemöta människor med
funktionsnedsättningar. Jag skulle vilja säga att ”lyhördhet” är mera grundläggande än
tålamod. Är man lyhörd, behöver man så att säga inte vara lika tålmodig. Lyhördhet är en
förutsättning för att kunna leva sig in i en annan människa, ha empati, förstå och kunna
bekräfta henne. I den meningen är lyhördhet en av de grundläggande dygderna i vårt yrke.
Förutom det, som kanske kan uppfattas som ytliga omskrivningar, fanns för mig personligen
också insikten om att strukturella förändringar var nödvändiga att utföra. Varje gång jag
föreläste om kärnvärdena på Spira- och Läsutbildningen blev jag konfronterad med behovet
av att presentera texten på ett något annorlunda sätt än i dess ursprungliga dräkt. Jag upplevde
att det var något som inte fungerade och att min pedagogiska framställning blev bättre när jag
strukturerade om texten enligt nedanstående tre huvudmoment:
Den antroposofiska människosynen
Människans spirituella dimension Det första kärnvärdet beskriver den innersta kärnan i människan som spirituell eller andlig. Det är instansen i människan som gör att hon kan bearbeta och förhålla sig skapande, man skulle också kunna säga ”fritt”, till det biologiska arvet och den omgivande miljön. I sin andliga, spirituella natur, i jaget, enlig den antroposofiska terminologin, är människan ett fritt väsen, ”något annat” åtminstone, och ”oberoende av” och säkerligen mycket ”mer än” det biologiska och det miljömässiga. Livets röda tråd Det finns antagligen, några skulle kanske vilja tillägga ”förhoppningsvis”? en röd tråd, en mening, med det som livet erbjuder för var och en av oss. Läran om karma och reinkarnation får här sin betydelse. Individuellt liv i gemenskap
Det tredje kärnvärdet påminner oss att människan till sin natur är en social varelse, enligt
Aristoteles berömda uttryck, ” det sociala djuret”. Människan mår ofta som bäst när hon
upplever tillhörighet med en gemenskap.
Efter de tre första kärnvärdena som beskriver människans natur, kommer tre kärnvärden som
berör förhållningssättet i arbetet. Här blev det nödvändigt att kasta om den inbördes ordningen
av kärnvärdena för att öka deras tydlighet och läsbarhet.
Det läkepedagogiska och socialterapeutiska förhållningssättet
Ett skapande liv och arbetets betydelse Det här kärnvärdet kommer nu först och understryker det allmänna och grundläggande förhållningssättet som bör råda i våra verksamheter. De bör vara en mötesplats eller en miljö där människans inneboende kreativitet, i allra största möjliga mån tas i anspråk och ges fritt utlopp. Lyhördhet och respekt med det individuella Här betonas nödvändigheten av att uppmärksamma och uppmuntra det unika utvecklingsbara hos alla människor och i synnerhet hos personer med funktionsnedsättningar. Det livslånga lärandet Texten poängterar vikten av mötet mellan medarbetare och brukare i det läkepedagogiska eller det socialterapeutiska arbetet. Det är i mötet med den andre som all utveckling och allt lärande kan ske, för bägge parter, hela livet igenom. Miljön
En medvetet utformad miljö, det sista och sjunde kärnvärdet medvetandegör oss om att
läkepedagogik eller socialterapi först och främst är miljöterapi.
Att värna om det ekologiska, det vill säga läran om det levandes miljö, eller, enligt den
antroposofiska terminologin, att värna om den eteriska miljön, har alltid varit en självklarhet i
våra verksamheter.
Vårdandet, gestaltandet av rum och tid är grundläggande komponenter av vårt arbete.
Texten om de sju kärnvärdena kan alltså delas in eller struktureras, i tre olika moment. Först,
”människans natur” följd av ”förhållningssättet” och avslutningsvis ”miljöterapin” som den
grundläggande terapeutiska ”gesten”, det vill säga gesten som är i samspel med naturen och
de ekologiska sammanhangen

Sammanfattning
Två gånger tre kärnvärden för de två första momenten och, till sist, ett sjunde kärnvärde som befinner sig för sig själv och som avslutar texten. Det finns i kärnvärdena en struktur som, skulle jag vilja påstå, är mycket mindre slumpartad än man kan tro vid första anblicken. Jag skulle här vilja, lite skämtsamt förvisso, men ändå, avsluta min framställning om varför det är nödvändigt att klä om våra kärnvärden med att påpeka att varje kärnvärde har en planetarisk kvalité. *Människans spirituella dimension har naturligtvis en Solkvalité: Den friska andliga kärnan. *Livets röda tråd har en Saturnuskvalité. Öde, reinkarnation och karma. Det djupt andliga. *Individuellt liv i gemenskap har en Merkuriuskvalité: kommunikation, gemenskap, socialitet. *Ett skapande liv och arbetets betydelse har en Marskvalité: Det skapande, arbetet, förvandling, sublimering. *Lyhördhet och respekt för det individuella har en Jupiterkvalité: Lyhördhet som grunden i allt bemötande. Den expansiva och ordnande principen. *Det livslånga lärandet har en Månkvalité: Lärandet som spegling i ”månskenet”. *En medvetet utformad miljö har en Venuskvalité: Gestaltning av tid och rum för det skönas skull och allas välbefinnande. April 2013. Christian Texier.

Source: http://www.varna.nu/fileadmin/filer/SFLS/PDF/Kaernvaerdestext.pdf